MorOchDotter!

Att gå förtidigt och minnen, 23 januari

Moster, älskade moster idag skulle du ha fyllt 59 år men du gick alldeles förtidigt, för tre år sedan. Tänder ett ljus och minns.

Längtar till sommaren och dess underbara kvällar. Härliga promenader runt sjön Muskan. Det är livet det.

Varvar längtar till sommaren med tankar och minnen av det som varit. Fina minnen bestående av årliga resor till Finland med mina älskade barn. Tiden går så fort.

Ännu ett minne, att åka hiss kan vara så roligt.

Är glad och tacksam för fotona jag tagit under åren, foton och minnen som gör att min histora inte glöms bort.

Mamman

Fullt upp, 22 januari

Hej fina du, hoppas du haft en bra helg so far.

Min helg har varit fylld med aktiviteter och så lär den fortsätta tills jag sluter ögonen i sängen ikväll.

Har märkt hur känslig jag är för att fylla mina dagar för mycket. Vissa kanske tycker det är helt okej att hela tiden göra saker men jag behöver oplanerade kvällar och helger för att inte matta ut mig själv och speciellt jobbigt blir det när jag samtidigt har känslomässiga tankar som fyller min hjärna.

Helgen har varit bra. Vi tog oss en promenad igår morse innan mamsen kom på fika. Hon skulle hämta ut ett paket på vår ICA så vi passade på att ta en fika också när hon ändå var ute och åkte med färdtjänsten. Mysigt.

Resten av lördagen spenderade vi hos familjen Johansson. Tacokväll och annat smaskens i kombo med att busa och umgås med deras två fina barn. Välmåendekontot fylldes garanterat på. Vi åkte hyfsat tidigt men vi gick och lade oss sent, tror klockan hann bli 02:00 för vi blev sittandes framför TV:n och tittade på två avsnitt och Stjärnorna på slottet. Vilka intressanta historier.

Vi gick upp vid 9 idag. Åt en god frukost och sedan satte jag mig framför datorn och tog tag i engelskan. Fattar nada och känner mig trög men med lite pepp och hjälp från Elina tog jag mig över ett hinder. Försöker att inte låta de negativa tankarna ta över. Jag kan, jag vill och jag ska klara av det här!

 

Bildresultat för pep talk

Efter att ha övningskört med Elina och droppat henne hos sin pappa sitter jag vid datorn igen och ska skicka in en inlämningsuppgift till läraren, plugga lite mer glosor och grammatik medan dagens middag, kasslergratäng, blir klar i ugnen. 

Lite senare idag är det dags för ett Intervall Flexpass på Friskis. Ska plocka upp Johan i Nynäshamn på vägen så gymmar han medan jag kör mitt pass.

Har ytterligare en to do sak på schemat idag, för se om jag orkar aktivera den delen av hjärnan.

Ta hand om er.

Mamman

Det eviga pladdrandet

// Aldrig postat de här bilderna, men gillar min försvinnande bus och överposerande pose //

Bloggen har verkligen fått ta stryk för att skolan dragit igång igen. Den naturliga känslan av att logga in och skriva har liksom försvunnit så det har inte fallit mig in att det faktiskt är viktigt att skriva någon gång ibland, mamma gör ju liksom ett sådant bra jobb. Veckan har varit jobbig på många sätt och vis och det är skönt att helgen nu är kommen, det är även en aning tråkigt då jag bestämt mig för att ha en lugn helg men jag känner liksom hur min kropp bara vill ut och dansa. Men nästa helg blir det utgång då en klasskamrat fyller 18 den kommande veckan och OM jag ska dansa, längtar redan efter att klä upp mig och dra på mig klackarna, så kul!!! Nu när jag ändå sitter hemma och har det tråkigt en lördag tänkte jag passa på att göra något vettigt, möjligtvis skriva på en skoluppgift om jag känner för det. Imorgon ska jag åka till pappa så det skulle kännas skönt att arbeta bort en del så att jag kan ta igen lite missad tid med lillebror. 

Känner verkligen att jag bara pladdrar på så ni ska få gå tillbaka till era lördagssysslor. 

Ha det bäst,

Dottern

 

Tatueringsönskan, 18 januari

Jag har länge önskat mig en till tatuering. Är ju supernöjd med min första och vill verkligen ha ytterligare en, men vet inte riktigt vad. Eller jag vet men är inte 100 och inte heller på placeringen och därför som det kanske inte har blivit av.

Den här ligger överst på önskelistan.

Eller den här kanske?!

Eller varför inte den här?

Temat är ju klart som du märker, något med hjärtan, för mina nära och kära i allmänhet och de som lämnat mig i synnerhet som min älskade morfar.

Mmmm snart är det dags.

Mamman

Att få ihop livet, 17 januari

Tisdag kväll och slänger in ett lite inlägg innan jag ska börja plugga. Jag tycker det är svårt att planera in studierna och lägga mig på en rimlig och fungerande nivå. Är jag i fas eller inte? Hur mycket mer än uppgifterna vi får ska jag behöva jobba med för att hänga med. Det ger sig säkert men det är knepigt att få ihop livspusslet även om jag haft tid över.

Det handlar om att få ihop livet, att göra nya saker samtidigt som du ska kombinera det med de du redan gör utan att för den saken skull bränna ut dig. Elina och jag hade ett intressant samtal i bilen idag när vi var ute och övningskörde. Att orka med, att orka prestera utan att högprestera och faktiskt unna sig att ta det lugnt ibland.

Läser som sagt Therese Lindgrens bok Ibland mår jag inte så bra, en bok som träffar mig rätt i hjärtat och igenkänningsfaktorn är hög. Mycket av det hon skriver om och har upplevt stämmer in på mig och det var väl det som startade dagens samtal i bilen. Ångesten som ibland smyger sig på eller som bara finns där en dag utan att jag vet varför. Skadorna som min utmattningsdepression åsamkat både min kropp och knopp och som för lång tid påverkat, påverkar och antagligen kommer att påverka mig för en lång lång tid framöver.

Rekommenderar verkligen den här boken till gammal som ung som någon gång i livet eller hela livet inte mår så bra.

Bildresultat för therese lindgren bok

Nu ska jag försöka få ihop mitt liv. Har som sagt tid över men ändå känner jag mig stressad som att någon jagar mig och jag känner att jag inte räcker till för allt och alla och allra minst för mig själv.

Mamman

 

 

MÅNDAG

Måndag igen. Alltså har verkligen inte kommit in i skol-moodet än och lever typ som att jag fortfarande har lov. Helgen var riktigt trevlig. I fredags tog jag en fika tillsammans med Ronja efter skolan och bara snackade och myste. På kvällen kom Marie till mig och vi hade en tidig kväll då vi under lördagen skulle på kurs i Stockholm. Vi ska under våren jobba som huvudledare för något som heter Knatteskutt vilket är en organisation som håller aktivitets/träningspass för barn. Kursen gick i varje fall bra trots den tidiga starten 06:30 och jag är sjukt taggad på att få börja jobba, kändes otroligt bra. Men mer om det när det börjar närma sig.

Efter kursen var det bara att åka hem, käka middag och duscha lite snabbt då jag och mina vänner bokat bowlingbana för kvällen. Trots en hel del stress blev det bra och ingen av oss presterade några direkta superresultat så tvärsämst kände man sig inte iallafall :). Vi drack lite cider och snackade innan jag och Ronja tillsammans med en gemensam vän bestämde oss för att dra ut och dansa. Inte alls likt mig att vara spontan men hade en otroligt bra natt! Kom hem vid 15 i söndags och somnade ganska omgående efter att ha varit vaken i ett dygn. Vaknade vid 18 igen, åt middag, kollade på tv och tog en dusch innan jag gick och la mig ännu en gång.. Förstår ni nu vad jag menar med att fortfarande ha lov? Haha, men kul ska man ha och leva bör man göra. 

Nu har skolveckan dragit igång som sagt och jag ska försöka fokusera på plugget nu några dagar framöver. 

Hoppas ni haft en fin måndag!

Dottern

 

Nu pluggar vi, 15 januari

Gokväll, hoppas du har det bra var du än befinner dig.

Söndagkväll och jag kollar på farmen samtidigt som jag fixar lite med mammas ekonomi.

Idag handlade vi åt mamma efter att vi varit ute på en frisk och härlig promenad i det soliga vädret.

Stannade ett tag och satt och pratade medan vi drack en kopp kaffe innan det var dags att åka hemåt och ta tag i vårat hushålls sysslor.

Medan köttbullarna blev klara i ugnen dammsög- och plockade jag iordning. Så nu är det fint igen.

Efter maten tog Johan och jag tag i engelskauppgifterna och njae vet inte om det gick så bra, inte för mig iallafall. Men det ska väl ge med sig allteftersom (hoppas jag).

Nu är jag trött och loggar därför ut.

Godnatt!

Mamman

Stockholmsäventyr, 14 januari

Lördagskvällen är här. Middagen är avklarad och jag ska hänga tvätt, skoj? Nej, men det måste göras.

Började dagen med att göra min första engelskauppgift. Check på den.

Det är lite skillnad på att plugga mot när jag gick i skolan. Nu skaffar man ett konto och får tillgång till boken på webben och kan träna på spelling, speaking och listening om och om igen, tills det förhoppningsvis sitter. Rätt skoj faktiskt.

Vid 11 satte vi oss på tåget in mot Stockholm och dagens äventyr, Afternoon Tea på Chaikhana.

Ett tehus i Gamla stan som hade otroligt goda scones och små snittar med ett smarrigt Roiboste. En liten tårtbit till efterrätt ingick också.

Passade på att fota lite i vår vackra huvudstad när vi gick från Stockholms södra och in mot Gamla stan i det kyliga och vintriga januarivädret.

Efter vår sittning gick vi vidare in mot city. Hade tänkt att handla för mina presentkort men kom endast hem med bomullstops och en digital timer från Clas Ohlson, hehehehe. Bättre lycka nästa gång.

Helt klart nöjd med dagen.

Önskar dig en fortsatt bra lördag.

Mamman

Fredag 13 januari

Är inte ett dugg orolig och skrockfull när det gäller fredagen den 13:e. Saker och ting händer andra dagar också tänker jag och har jag fått erfara.

Igår började jag på Komvux. Ska läsa upp mitt engelskabetyg och har äntligen sökt in och jag fick plats. Så från och med nu och fram till och med 26/5 blir det att gnugga de engelska geniknölarna och ta fram skolhjärnan.

Det blir Nationella prov också vilket jag ser framemot med skräckblandad förtjusning.

Det bästa är att Johan, min son också går på samma kurs, så vi kommer att kunna plugga ihop och stötta varandra.

Har förresten hela familjen samlad hos oss nu. Det var längesedan. Mysigt. Hoppas bara vi kommer överens och hjälps åt utan för mycket tjat, gnat och konflikter. Fyra vuxna i samma hus kan bli en prövning vet vi ju sedan tidigare. Men med vuxna diskussioner och en förståelse för varandras olikheter och likheter så ska det nog gå bra.

Imorgon ska maken och jag på ett litet äventyr. Afternoon Tea i Gamla stan väntar. Mums. Och en dag i storstan med älskade maken är aldrig fel.

Dags att laga mat. Ska ta mig ett glas rött.

Önskar dig en skön fredag.

Mamman

Ett utkast ur mina tankar #2

(Tankar från förr)

I flera dagar har ångesten sakta kommit krypandes. Som en stickande känsla i hela kroppen har det tagit över mig och det känns som att mitt egna skinn är för trångt. Jag kan inte hjälpa den dystra känslan jag vaknar med och det dystra känslan jag lägger mig med. 
  Jag har alltid var extremt osäker. Inte konstigt kanske i och med att jag inte ser ut som alla andra. Mitt hår är nästan vitt, min hy är nästan genomskinlig och resten är liksom inget speciellt. Osäkerheter jag har dragits med hela livet, börjar nu sätta spår i mig, eller jag tror de alltid gjort det. 
  På senaste tiden har jag tappat bort mig själv i något ytligt och äckligt. Äckligt? Jo, det är äckligt för det är ingenting jag står eller vill stå för. Jag vill stå för allas lika värde och att skönhet kommer inifrån, men alla har vi våra hjärnspöken och ibland är de extra svåra att tänka bort. Jag kan inte vara dubbelmoralens moder och säga hur fint det är att vara sig själv när jag brun-utan-sol:ar mig ofta, jag sminkar mig varje dag och bär kläder som inte sticker ut. 
  Jag vill vara mer än mitt utseende. Jag vill kunna känna mig vacker och älskad trots mitt osminkade ansikte med orenheter, mensmagen som får mig att se gravid ut dagligen varje månad och min bleka, bleka hy som sticker i ögonen. 
  Det finns inget värre än att inte känna sig tillräcklig, både för andra och för sig själv. 
Det läskiga med ångest är att den inte går att ignorera. Det går inte att tänka bort eller förminska på något sätt. Jag själv vet inte vad jag ska göra av dessa känslor och det är därför jag skriver det här inlägget just nu. Jag behöver ventilera. 
   Jag tycker en blek hy kan vara otroligt vacker. Det blonda håret kan ju vara en dröm. Mensmagen tyder på att allting står rätt till. Så varför bär jag sådant hat mot dessa ting?
Jag söker inte efter att någon ska tycka synd om mig eller kommentera att det faktiskt inte är så, att mina tankar bara är strunt. Det här är jag som visar mig svag för en gångs skull. Som lägger mina osäkerheter på bordet för alla att se. 
  Jag längtar till den punkten i mitt liv då utseendet är oväsentligt. En tid där jag inte kunde bry mig mindre om hur jag såg ut eller hur blek jag är eller vad som. 
Men tills dess fortsätter jag väl sminka mig, bus:a mig och dölja allt det där som jag egentligen är. 

Mig Själv. 

Dottern

Storm och snö, 11 januari

Gokväll i stugorna, hoppas ni mår bra där ute var ni än befinner er.

Här några mil söder om vår huvudstad blåser det storm och snöar. Ett jäkla skitväder så jag är tacksam att jag har tak över huvudet och en brasa som värmer om strömmen skulle gå.

Är inne i en liten svacka känslomässigt. Känner mig inte stark och säker utan mest glåmig, seg, låg, utan självkänsla, grubblande, ångestfylld och självkritisk. Det kommer och går enligt maken när jag kryper ner bredvid honom på kvällen och blottar mitt inre. Tur att jag har honom som kan ge mig lite perspektiv till det hela och som stöttar när jag faller och ser ner på mig själv och min förmåga istället för att lyfta mig själv. Suger orden och dess betydelse ur varje klämkäckt citat på nätet och tänker "ja så är det, så måste jag börja tänka". "Gör som grodan lev på hoppet" eller varför inte "Ge varje dag Chansen att bli den Bästa i Ditt Liv". Men det är inte lika lätt att göra verklighet och förvalta texten i ett citat. Men jag försöker och jag vet att känslorna som just nu joxar inom mig går över och jag en dag, vilken dag som helst kommer att se ljusare på saker och ting.

Så jag tar mig ännu en gång i kragen och tänker "Take a deep breath. It´s just a bad day, not a bad life". Och ta mig tusan om inte de här orden faktisk får mig att känna mig aningens gladare. Och jag har det rätt bra här i mitt liv, med maken och dottern bredvid mig i soffan, med tak över huvudet och en brasa som värmer.

Imorgon är det dags för nya saker i livet, men det berättar jag mer om senare...

Ta hand om dig.

Mamman

 

 

Tråktisdag, 10 januari

Idag är det väl ändå tråktisdag till 100%. Gråmulet och plusgrader med en blåst som tilltar. Lätt att bli deprimerad, usch.

Sitter i soffan och degar. Ska väl ta och läsa min bok kanske eller så tar jag en promenad. Får se vad det blir.

Kvällens middag blev Paneng med ris. Gott!

Idag flyttade min mormor. Hon bor på ett demensboende sedan morfar gick bort för snart fem år sedan. Och nu skulle det boendet stängas men hon verkar ha fått ett mycket bättre boende, mer anpassat för henne då hon har Alzheimers sjukdom som jag berättat om tidigare.

Blev glad när jag såg bilderna min kusin i Finland skickade och såg att de markerat viktiga saker med färg som t ex toastolen och handtaget hon ska hålla sig i.

Vikten av det här pratade drottning Silvia i programmet om kungafamiljen vi såg, att personer som har demenssjukdomar har svårt att tolka färgen vit. Att markera med andra färger hjälper de i deras vardag. Fantastiskt att mormor har det så nu.

Hoppas bara att hon klarar förändringen själva flytten innebär.

Älskade mormor, saknar dig och våra pratstunder. Önskar så att vi bodde närmare varandra så att vi kunde ses och jag fick ge dig en bamsekram full med kärlek.

Mamman

Så var det dags.

Imorgon är det dags igen. Sista treminen i gymnasiet.. Sjukt ju? Jag har iallafall hunnit ha 4 dagars lov och det har varit 4 väldigt bra dagar kan jag minst sagt säga. I fredags kom älskade Ronja till mig under eftermiddagen för att umgås och snacka ikapp oss innan det var dags för bio med ett helt kompani, bland annat Marie och Ludde. Otroligt välbehövligt att umgås med vänner i och med att jag under hela lovet jobbat och därför inte haft någon ork att träffa någon. Extra mysigt att träffa Ronja då vi säkert inte umgåtts någonting sedan halloween, vilket är alldeles för lång tid. Vi tog oss iallafall till Heron City och käkade lite mat innan det var dags för filmen, som var komedin Why Him?. Tyckte den var helt okej, kanske inte den bästa filmen jag sett men den fick en garanterat att skratta några gånger. Jag kom hem strax efter 01 men somnade kanske inte förens 05 då jag låg uppe och kollade på Skins en aning för länge, hehe. Men en otroligt bra kväll som verkligen fick mig på bättre humör efter en vecka som faktiskt var lite jobbig psykiskt. Mina älskade vänner. 

I lördags sov jag ut och tog det mest bara lugnt innan det var dags att hoppa in i duschen och bege sig hem till Amanda. Bruden skulle vi fira och OM vi firade henne. Kvällen startade på en Pub tillsammans med Amandas kusiner och bror, väldigt väldigt trevligt och puben bjöd även på livemusik så det var najs. När klockan sedan slog 00:30 typ kände jag och Amanda oss inte klara, så vi drog därför vidare till Colosseum. Vi svängde ordentligt på våra svansar och när klubben stängdes vid 03 var vi fortfarande inte klara, så vi tog tunnelbanan tillbaka in till stan och gick till Göta Källare där vi avslutade kvällen vid 05. Vi träffade otroligt mycket folk, dansade, skrattade och gjorde precis vad som föll oss in. När vi sedan kommit hem till Amandas lägenhet vid 6 på morgonen så kom värken i fötterna och tröttheten ikapp oss och vi somnade därför rätt så omgående. Jag som oftast brukar vilja ha mina kvällar helt planerade, är väl egentligen chockad över hur bra kvällen och natten blev trots att vi bara gjorde som vi kände för. En riktigt lyckad kväll som jag tror både jag och Amanda kommer minnas ganska länge. 

Med den här helgen bakom mig så är jag faktiskt inte alls redo för skolan, men är det egentligen en nyhet? Nu är det bara dags att kämpa på den här sista terminen innan vi faktiskt är i mål, innan jag är i mål. Tror att våren kommer bjuda på massa roliga, nya minnen och jag ser framemot den här resan, trots att det också tar emot. 

Ha en fortsatt trevlig måndag, 

Dottern

Att vara beroende av andra, 9 januari

Vi är alla mer eller mindre beroende av andra människor i vår närvaro och såklart beroende på vilken livssituation vi har.

I dessa tider när snön vräker ner märks det mer tydligt för de personer liksom min mamma som är rörelsehindrade. Hon har svårt att ta sig fram i vanliga fall men när det är vinter på riktigt och snö blir det extra besvärligt när samhället och dess stödfunktioner inte fungerar eller finns tillgängliga på ett bra sätt. Det spelar ingen roll om hon bor i lilla Stora Vika eller skulle bo i Ösmo där vi bor, framkomligheten pga dålig eller nästan obefintlig snöröjning gör det omöjligt för henne och hennes medmänniskor i samma sits att ta sig ut. De blir sittandes i sina lägenheter eller villor tills att någon plogar och sandar. Inte helt lätt för en person som inte har svårt att ta sig fram att förstå.

Stora Vika, Ladbacksvägen igår när jag var på besök hos mamma. En gästparkering som inte var plogad. Inte heller någon av de två handikapparkeringarna var plogade. Inte en gnutta sand utanför mammas port. En stor fet känga till de som har hand om snöröjningen i Stora Vika.

Sjukt dåligt och oerhört frustrerande när samhället sviker och pengar verkar vara det som styr vilket bolag som ska få äran att ta hand om snöröjningen. Och det gäller inte bara sådana saker som snöröjning, nädå det är allt från Färdtjänst till att ge en i mammas situation ett värdigt liv, en värdig och funktionell vardag. Att känna sig behövd även om man råkat ut för en sjukdom mitt i livet istället för att känna sig som en belastning för och i vårt svenska samhälle.

Avslutar med en bild på en vacker solnedgång i Stora Vika.

Mamman